Så var man hemma igen. Trött och vimmelkantig, efter en lång resa. Med avsmak för tråkiga flygplatser men mersmak av världen och alla glada människor som finns där ute. Vill redan iväg igen…
Som vanligt har tempot varit lite högre än vad man tänkt och hoppats på. För mig är det resandets yin och yang. Man vill ta det lugnt och bara vara, samtidigt finns det så otroligt mycket att se och göra. Som tur är finns det andra som bromsar… Och i det stora hela tycker jag faktiskt att det slappa, stilla livet övervägt.
Efter en månad med en och annan båt- eller flygavgång som enda måsten rusar verkligen häråt med expressfart. Det är bokstavligen en kamp mot klockan - tidsomställningen sätter vardagsrytmen i gungning.
Leo vaknade otäckt tidigt i morse. Kvart över fem var vi alla klarvakna och gick upp och åt frukost. Rekord, med råge! Det beror på tidsmaskinen, analyserade Hanna. Vi skrattade länge åt den kommentaren.
Hanna såg fram emot att gå till skolan och träffa kompisarna i morgon, men i kväll grusades det av illamående och kräkningar. Förhoppningsvis frisknar hon till snabbt så hon hinner dit innan det är dags för jullov. Vi klarade alla utländska baciller, men nu konstaterade hon med gråten i halsen att hon inte längre tål svenska baciller.
Var på Konsum och handlade idag och kunde inte låta bli att snegla lite på alla ansikten. Inte är jag så himla mycket brunare än dem, inte. Men vem minns en solbränna!?
|
December 17th, 2007
Tänk dig att bo fyra personer i en husvagn på 19:e våningen. Ungefär så har livet i vårt lilla hotellrum känts. Mysigt, men rörigt… Nu har vi i alla fall lämnat “campingen” och är på väg hem till Sverige via London. Känns lite overkligt att åka hem till verkligheten. Men det blir säkert bra när man väl är hemma igen.
Här är några bilder från de sista dagarna i Hong Kong.
|
December 16th, 2007
Här kommer en hyllning till Ronald McDonald, barnens stora hjälte och desperata föräldrars räddare i nöden. Som jag tidigare berättat har det varit lite kinkigt med maten hos kidsen. Att äta kinesiskt är tyvärr inte att tänka på, vi får nästan springa förbi allt vad kinamat heter.
Blotta åsynen, för att inte tala om lukten, får Hanna att bli halvt hysteriskt, det är till och med så att ögonen tåras. Tråkigt, men vad gör man!? Till hennes försvar får man väl säga att kinesisk mat här är något helt annat än det som åtminstone vi är vana vid hemma i Sverige. Råvaror, smaker och dofter är lite mer exotiska om man säger så…
Det är här som Ronald McDonald kommer in i bilden. En gammal trygg vän som alltid har hemlagad svensk mat (tror Hanna) färdig på några minuter… Här i Hong Kong har vi ätit på McDonalds varenda dag (!). Dagens andra måltid har vi varit lite våghalsigare och gått till Ronalds amerikanska polare Pizza Hut, Spaghetti House, Starbucks eller Hard Rock Café… Det går bra. Ibland. För smakar inte köttfärssåsen som hemma blir det genast problem. Ibland hjälper det med ketchup för att övertala smaklökarna, ibland inte. Som ett brev på posten verkar både pappas och mammas byxor ha blivit ett par storlekar mindre i midjan. Tack för det, Ronald!
Överhuvudtaget har måltiderna varit det stora (och egentligen enda) problemet på den här resan. Att äta nästan varenda måltid under över fyra veckor på restaurang med en helvild ettåring och en matkräsen sexåring, i främmande miljö med annorlunda maträtter, blir ganska jobbigt. Faktum är att det ofta varit en nervpåfrestning på gränsen till det ohälsosamma.
Mat som inte duger, plötsligt magont så fort det står något annat än hamburgare och spaghetti på bordet, Leo som vägrar låta sig matas (med följden att hälften av all mat sitter i kläderna eller ligger på golvet) och har ett bordsskick bortom all räddning. Bara idag har killen hällt ut ett glas juice och en stund senare förvandlat samma glas till en hög skärvor. Det var under frukosten. På middagen var det en tallrik spaghetti som gjorde en snygg frivolt ner i golvet. Man är på 100 procent helspänn hela tiden, men på något sätt lyckas det gå snett ändå.
Vi brukar kallas oss familjen Spill, till Hannas stora glädje. Men det håller inte i längden. Det barnen behöver mest just nu tror jag är att äta hemma vid köksbordet, i lugn och ro utan en massa störande moment runt omkring. Och utan “obehagliga” överraskningar på tallriken. Köttbullar, potatis, stuvade makaroner, falukorv… Yes! Det vi vuxna behöver är att äta utan några (läs: våra) barn närvarande! Ännu mer yes!!!
|
December 14th, 2007
Igår var det lilla julafton för Hanna (och även Leo förstås). Vi besökte Disneyland, som hon sett fram emot under hela resan. Kalle, Musse, Piff & Puff, Snövit och alla de andra fanns givetvis på plats.
Disneyland Hong Kong består av fyra olika “världar” att upptäcka, en hel del åkattraktioner och givetvis gott om butiker som säljer hur mycket olika disneyprylar som helst. Utbudet av åkattraktioner är väl egentligen inte så himla imponerande, men det kanske inte är det som är grejen med Disneyland. Gissar att vi är lite bortskämda också som har Liseberg på så nära håll.
Något som däremot var grymt imponerande var den långa julparaden som avslutades i full snöyra! Snön var någon form av skum som sprutades ut från maskiner på taken. Det såg väldigt realistiskt ut. Folk blev som galna, vi också! Många hade nog aldrig sett snö förr. Det skulle väl i och för sig ingen tro att vi hade gjort heller…
|
December 13th, 2007
Som sagt, Hong Kong är en grym stad. Det finns precis hur mycket som helst man vill se och göra. Kommer väl att hinna med ungefär en procent… Vi vill inte stressa och flänga runt alltför mycket. Om inte barnen har roligt så blir det inte så kul för oss heller, en ekvation som alla föräldrar känner till. Vi har sån tur att det ligger en stor park alldeles intill hotellet, med en stor lekplats…
Läste att stadsdelen Kowloon där vi bor är en av den mest tätbefolkade platserna på jorden. Tvivlar inte på det. Det är helt sanslöst mycket folk i rörelse hela tiden. Det tar tid att ta sig fram med Leo i sulkyn och Hanna som tappert stolpar o går bredvid.
Ibland vänder vi på steken, när Leo vill springa och Hanna är trött i benen. Men den lille killen är ju helvild, så det går bara kortare stunder. Det har blivit ett par tuffa heldagar på stan, men det har funkat förvånansvärt bra. Det blir lite välkomna avbrott för att åka buss, färja, spårvagn och annat som barn tycker är spännande. Just nu är det vinter här, är ca 23-25 grader på dagarna, 18-20 grader på kvällen. Ganska behagligt!
Hong Kong är en stad med stora kontraster, klyschan “öst möter väst” känns inte som någon överdrift. Hong Kong är ett av världens ledande finanscentrum. Det är en stad med väldigt många väldigt rika människor. Gata upp och gata ner har märken som Armani, Dior, Gucci, Prada och allt vad det heter jättebutiker. Något kvarter bort möter man en helt annan värld…
Trots alla år med brittiskt styre kan många knappt någon engelska alls, inte ens inom “serviceyrken” som att jobba i butik eller restaurang. Lite märkligt.
Lite fakta om stan:
* Hong Kong har 7,5 miljoner invånare som trängs på en yta mindre än en tredjedel av Gotland. Staden består av tre stora huvudöar, totalt finns drygt 200 öar.
* I år är det tio år sedan britterna lämnade över Hong Kong till Kina. Tvärtemot vad många trott så har livet här fått fortsätta ungefär som förut under policyn “ett land, två system”. Hong Kong har fortfarande eget styre, egen valuta, eget rättssystem.
|
December 11th, 2007
Wow, vilken stad! Sitter i vårt minimala rum på 19:e våningen, med näsan mot fönstret och tittar ut över Hong Kongs upplysta skyskrapor. Vi har dessutom en extrasäng på rummet, så det är inte många kvadratmeter golvyta över. Men spela roll, vem vill vara på rummet!?!?
Vi hann med en sväng i de närmaste omgivningarna idag. By the way… är det någon som är hungrig?
|
December 9th, 2007
Otroligt vad fort tiden går. Tidigt i morgon flyger vi till Hong Kong, sista etappen på den här resan. Känns som en av resans höjdpunkter att komma till denna spännande stad, samtidigt lite tråkigt eftersom hemfärden rycker allt närmare…
Hemlängtan är än så länge lika med noll, skulle lätt kunna stanna en månad till…
Idag har vi solat och badat. Det är skollov här och det var någon form av familjelördag nere på stranden. Massor av folk som lekte lekar, åt och badade.
Vi var i stort sett de enda västerlänningarna så nu finns vi i ytterligare ett antal fotoalbum. Man börjar ana hur Brad & Angelina har det (snygg liknelse…).
|
December 8th, 2007
I dag kände vi oss lite andliga och spirituella så vi åkte till Kek Lok Si, Malaysias största buddhisttempel. Templet består av ett antal pampiga byggnader som liksom klättrar upp längs en kulle utanför den hetsiga, myllrande mångmiljonstaden Georgetown.
Imponerande, vackert, mystiskt och lite spännande. Tyvärr är buddhismen en ganska okänd värld, religion var inget direkt favoritämne i skolan. Hade varit kul att veta lite mer vad det går ut på. Men det går ju att ta reda på. Lite chockerande med svastikan som finns överallt i templet. Här symboliserar den buddhismen på samma sätt som korset symboliserar kristendomen (den är dock omvänd mot nazisternas symbol).
Även här var våra lintottar en stor turistattraktion, de finns nog i tusentals asiatiska fotoalbum vid det här laget… Eftersom det var mulet, kom några regnskurar och McDonalds lockade så spenderade vi eftermiddagen i 2000-talets tempel, shoppingcentret Guerney Plaza.
|
December 7th, 2007
Vi trivs jättebra på Langkawi, men nu är det dags att dra vidare. Vid halv tre idag hoppar vi på färjan till Penang, en ö lite längre söderut i Malaysia (inga vågor, tack…).
Det slappa livet har blivit vardag efter nio dagar här. Det finns inte så mycket mer att göra än att sola, bada och utforska omgivningarna, så vi har verkligen kommit ner i varv.
Vi har gjort lite lokala utfärder; åkt linbana, sett massor av apor, kollat utsikten från öns högsta berg, Leo har varit nära att strypa några stackars kaniner… Inte så värst mycket att skriva hem om.
Hade tänkt hyra en havskajak och träna lite inför sommarens utmaning, men minsann, hade jag inte lite, lite ont i ryggen efter allt kånkande och bärande (latmasken har gripit ordentligt tag). Så det blev en vattenskoter istället, som jag och Hanna flängde runt på.
Lämnade in en stor påse tvätt igår, som vi hämtade idag. 18 kronor kostade det, då var det dessutom struket och snyggt ihopvikt…
Har snackat lite med ett engelskt par som vi mött här på hotellet de senaste dagarna. De har varit på resande fot i en månad nu, har elva månader kvar på sin resa runt jorden. Sen ska de hem och bilda familj.
Vad säger man!? Vissa gör saker och ting i rätt ordning 
|
December 5th, 2007
Vi har bott på två olika hotell här på Langkawi, det finns knappt ett ledigt rum på hela ön på grund av den stora internationella flyg/militärfordonutställningen LIMA 2007 som pågår just nu. Lugnet störs ideligen av stridsflyg och andra plan som sveper förbi på låg höjd.
Finns en riktig entusiast här, som rest från Sverige för att se LIMA. Han sitter på en solstol på stranden på dagarna och lyssnar av flygledartrafiken via kortvågsradio (!).
Hotellet vi bott på senaste dagarna heter Sunset Beach Resort och ligger på stranden Pantai Tengah. Hotellet gör verkligen skäl för namnet. Solen dyker ner i havet som en stor apelsin varenda kväll. Är egentligen grymt trött på bilder av solnedgångar, men här går det fanimej inte att undvika. Kolla själva!
|
December 4th, 2007
<< Tidigare inlägg
